I Hate That I Love You

Jag har fått en plats...

Vet inte om jag är glad över det eller inte
Jag borde väl tycka att det är bra
Men än kan jag inte glädjas

Har inget internet längre
inte någon Livsgnista heller

Däremot har jag faktiskt börjat äta regelbundet
Vilket fått mig att slippa många hets

Svälter inte heller längre
Vilket gör mig arg
för jag känner mig tjock

Men jag vet att det är bra
egentligen

Det är kanske bara den lilla hjälpen
som kan göra att det blir bra på riktigt nu
och att jag slipper detta för alltid

Hoppas

Det är nu som livet är mitt 
Jag har fått en stund här på jorden 
Och min längtan har fört mig hit 
Det jag saknat och det jag fått 

Det är ändå vägen jag valt 
Min förtröstan långt bortom orden 
Som har visat en liten bit 
Av den himmel jag aldrig nått 

Jag vill känna att jag lever 
All den tid jag har 
Ska jag leva som jag vill 
Jag vill känna att jag lever 
Veta att jag räcker till 

Jag har aldrig glömt vem jag var 
Jag har bara låtit det sova 
Kanske hade jag inget val 
Bara viljan att finnas kvar 

Jag vill leva lycklig för att jag är jag 
Kunna vara stark och fri 
Se hur natten går mot dag 
Jag är här och mitt liv är bara mitt 
Och den himmel jag trodde fanns 
Ska jag hitta där nånstans 

Jag vill känna att jag levt mitt liv 


Gabriellas sång, Stefan Nilsson, Så som i himelen

borde ta tag i vardagen igen..
okej att jag bara ville vara ensam och inte gå utanför huset.
Men det funkar inte
rastlös
efter bara en dag hemma
Tillbringat hela dagen med att kolla på film.
ganska skönt faktiskt
Men det orkar jag inte mer
har mycket att göra
som egentligen är väldigt viktigt

Var ska jag hitta all den energi jag behöver?

Borde skriva hemtenta
Borde göra klart projektet
Borde åka till min lägenhet
Borde måla klart köket
Måste packa ihop alla mina grejer
och köra över dem till lägenheten innan sista december
Vem har egentligen lust att flytta på nyårsafton?

Imorgon måste jag sätta fart
Gå upp tidigt
Hoppas på att det inte är allt för halt ute
Så att jag kan köra fram och tillbaka och göra viktiga saker

I januari ska jag ta tag i mitt liv igen
fram till dess vill jag bara bli färdig med lägenheten
och flytten.

funderar på att ringa mig in som sjuk till släkten. Ska iväg med pappa till massa människor redan idag.. om bara några timmar. Orkar knappt resa mig ur sängen, är trött och utmattad och ångesten växer varje minut för att tillbringa mer än ett dyng omsvärmad av människor, det gör mig panikslagen. Vill bara stanna hemma hela julen och vänta på att allting ska vara över. Vet inte hur jag ska hantera allt detta.. Middagar med folk jag aldrig träffar annars, glädjeyror som får mig att må illa. julgodis att dö för, men jag kan inte ens titta på det! Vill inte att någon ska se mig...

Längtar efter smala ben och en vacker kropp, är det någonting jag kan få önska mig till jul?! Haft panik de senaste dagarna när jag bara varit tvungen att umgås med folk och äta mat, ännu mer kommer det att bli. Orkar inte detta. Men skönt är det att jag den senaste tiden klarat mig från att hetsa, det är helt otroligt. Kan inte ens börja det längre, lycka. Så länge jag slipper det så är allt annat bättre. Men det gör det inte lättare att umgås med släktingar och vänner. Och dum som jag är har jag anmält mig till en stor middag på Nyår, det kommer förstöra mig, varför gjorde jag det? Jag mår alltid så illa på såna tillställningar.

Nu ska jag försöka ta mig ut i den sista panikjulrushen, trängas med alla andra som inte är färdiga med de svåraste julklapparna till farföräldrar och småkusiner!

Får man sova i timmar och dagar sen? Låsa in sig i en lägenhet med en pensel, färg och en apelsin!

vill äta
försöker
lagar mat, vill ju egentligen
men ändå finns det saker som triggar
och även om det går långsamt så närmar jag mig
gått ner nu
hatar att skriva om vikt
är livrädd att jämföra mig med andra
och vill inte att någon ska göra det med mig
sakta men säkert går det neråt,
även om det pendlar uppåt ibland också
jag kan inte sluta vara beroende av vad vågen visar

hur gör man?

ätit middag idag igen
mår sjukt illa
men kände mig tvungen,
dricker vin
klarar inte det annars

gått ner xkg nu i alla fall
fan vad dum jag är som skriver det (kom på att det var idiotiskt och tog bort det)
vill inte att nån ska veta
bara typ hundra kilo kvar
till jag kan nöja mig
för det är så det kommer bli,
om fem kg kommer gränsen ligga ännu lägre
När kommer jag att vara bra nog?

på lördag ska jag äta middag igen.
och söndag...
...då ska jag på dejt! spännande...

träffade en pojke i lördags.
På den där middagen,
julmiddagen som framkallde enorm ångest.

han följde med genom halva stan
sen promerade vi på mörka gator
upplysta av juldekorationer..

Hem till honom,
satt och pratade hela natten
bytte erfarenheter och historier från förr.

alarmet ringde, slet mig tillbaka till verkligheten
-måsten

kvällen av slutades med en promenad genom staden
dess blinkande juleljus
hålla handen
juldekorationer och igenombomade marknader
levande stad, så stilla på lucianatten
promenerade bort och iväg,
såg NKs julskyltning
och kvällen avslutades med en kyss
ett löfte om att ses igen

nu kan jag inte äta längre,
och ändå vill jag
det tar emot
det är någonting annat som upptar mina tankar nu
livrädd att förlora någonting jag ännu inte har,
men jag skjuter de tankarna framför mig ett tag till

orkar inte ens skriva längre.. det som ändå brukar göra att det blir lite lättare. Skriva ord bara rakt från hjärtat, precis det jag tänker på just då. Men i flera dagar nu har jag bara gått in på inloggningssidan på bloggen, men aldrig vågat logga in. Har inte velat för jag är rädd för vad jag ska skriva. Vill inte vara den jag är nu, jag hatar allt.

Orkar aldrig gå till skolan längre.
Det jobbigaste nu är att jag måste komma iväg till universitetet om dagarna, för vi håller på med grupparbeten, och det kan inte göras utan mig. Varför kan det inte vara som på gymnasiet ibland, där man kunde missa vissa saker men ändå överleva..

Orkar inte längre svara i telefon
sviker de få vänner jag har kvar
snart är de väl också borta

En vän blev arg på mig idag, för att jag inte ville äta. Undrar om hon fattar...
jag misstänker att hon har samma problem själv, det är kanske lättare att se igenom då?
Det enda hon och jag pratar om är vad vi ska äta, vilken mat vi ska laga, vad vi längtar efter och hur mycket vi vill baka.. Men vi gör nästan aldrig någonting av det ihop.

Orkar inte längre sova, eller jag vill kanske inte ens..
sitter uppe hela nätterna för jag kan aldrig somna.
Inte för att jag gör ett försök
men gör jag det ligger jag och tänker på hur mycket jag hatar mig själv

Varför ska det vara så här? Nu är det ju snart jul och allt.. ledighet och nyköpt lägenhet att flytta in i. Jag har så mycket framför mig men ser inte fram emot någonting längre.

Ska på middag på lördag och på måndag. Går inte på den som är om en vecka. Jag klarar inte av tre julmiddagar samma vecka. Alla undrar varför, frågar varför jag inte ska gå. Jag skyller på annat, det värsta är nog att jag sagt olika till olika människor, bara de inte pratar med varandra och inser att jag bara försöker komma på ett sätt att fly undan den.

Orkar inte ens träna längre..
hade många många dagars uppehåll, gjorde ingenting
fast jag ville
Sen började jag igen
kommer iväg ibland
men det finns ingen energi till att både plugga med gruppen och träna varje dag
Jag har börjat prata med de på gymmet och de flesta känner igen mig
Frågar varför jag varit borta
Försöker hitta på ursäkter, att jag varit sjuk eller bortrest. Haha.. Jag lurar bara mig själv och kommer aldrig uppnå mina mål. För tränarna där pratar om att det är så viktigt att ha mål, och de hjälper mig att uppnå dem. Fast de inte vet hela sanningen. Det gör ingenting, lika bra att det får vara så..

Sorry, både för att jag inte skrivit på länge och för att när jag för en gångs skull gör det skriver alldeles för mycket.

Jag har börjat inse att jag prioriterar att träna högre än att gå ut och träffa kompisar. Och då menar jag inte bara fester av det röjigaste slaget. Jag hoppar över middagar med nyvunna (och snart förlorade?) vänner, fika efter föreläsning tillsammans med folk från klassen. Olika get togethers, fester eller brunscher... Mest är det för jag tycker att träningen är roligare. Men är det inte roligt att ha vänner att umgås med, prata, skratta och ha roligt tillsammans. Men mycket hoppar jag över för att jag bara inte klarar av att äta när jag inte vet vad det blir eller när. Jag måste verkligen få veta exakt hur mycket och när jag ska äta under en dag för att slippa göra massa idiotiska saker som jag får för mig. Nu har jag antligen kommit på att jag kan fakiskt sitta med utan att äta, eller bara ta med någonting eget. Jag vill ju egentligen vara med, men jag orkar inte med att det ska vara så jobbigt för mig.

Ska säga som jag brukar! Att jag inte hetsat på flera dagar, men som vanligt är det väl bara två dagar det handlar om när jag får den känslan... Hm, tänka tänka tänka... Lördags, ja vad var det jag sa. Två dagar sen. Undrar när jag ska få den känslan och det faktiskt kommer att vara länge sen på riktigt?

snart är det dags att cykla iväg och skriva tenta
det regnar ute..

Jag har ätit massor nu för att inte hjärnan ska strejka mitt i skrivningen
ingen frukost dock, men jag gick upp så sent så det blev bättre att bara äta lunch.
Ville inte vara trött, så jag sov till jag vaknade
dumt kanske
men jag hatar sena tentor och vad man ska göra med dagen
bara gå och vänta på att det är dags att skriva
det gör mig bara irriterad

har gjort en smoothie att ta med
av jordgubbar och avokado
får inte glömma vatten också
så ska jag fixa en termos med kaffe
ett äpple
och 20 mandlar har jag redan lagt ner i en påse
Haha!
Vad sjukt det kändes att skriva ner allt detta
hur mycket som helst

Men men, ska man sitta och koncentrera sig i fyra timmar så får det vara värt det.
tentafest imorgon
det händer väl ingenting en måndag...

Fick sms i morse av en vän att vi skulle till kyrkan i alla fall.
Det blev nästan avlyst igår men jag är glad att vi kom iväg
Det var alldeles proppfullt med folk
Undrar om det alltid är så i den kyrkan,
men jag tror att det var för det är advent nu.
Tycker ändå om min kyrka bättre,
synd att jag är där så sällan

Fika sen
tanken var att vi skulle till ett ställe som skulle ha en kör att sjunga några lussesånger också
men det öppnade senare
så vi gick förbi affären och hem till några kompisar
blev sex stycken, några andra gick hem för att läsa
det var hur mysigt som helst

kaffe och pepparkakor
så lyssnade vi på julmusik och sjöng massor
sen började vi spela gitarr och spåra
efter alldeles för mycket kaffe

middag nu.. väldigt sent
men jag har inte allt haft lust att äta
Kom på att jag borde
och egentligen vill
för imorgon är det tenta

Ska sova så fort jag knaprat i mig alla grönsaker

Sitter framför ett tomt
stort
dokument
sitter framför datorn
och stirrar
jag har bestämt mig
nu ska jag maila till den kontakten
som finnt på sjukhusets hemsida

Jag är livrädd
vad ska jag skriva
orden lyser med sin frånvaro
det är bara tomt
min hjärna är tom
borta
finns inte

Men nu har jag i alla fall
bestämt mig

Jag hatar att leva mtt liv
men är livrädd för vad som
skulle komma att vara istället

Do you remember how
You became who you are now?
Do you remember how

Death until the dust, and we're waiting
Ruined in the rust, of our craving

You can't take away my strength
Fix these broken veins
There's nothing left to fight

let me die




let me die

På måndag är det tenta
jag borde plugga
Men jag ligger vaken till fem om nätterna
varje natt
I natt tror jag att jag lyckades somna lite tidigare,
men tittade likväl på klockan 05.00 gick upp
gick och la mig igen

Kan inte koncentrera mig
jag har fortfarande inte öppnat en bok
Men borde verkligen
Det är för mycket annat i mina tankar

Är det för att jag sover så dåligt
och varför sover jag dåligt
Hur gör man för att bli pigg och glad

Vill orka öppna böckerna
Det är ju faktiskt intressant
Måste klara tentan
Men det går ju inte om man inte varit på en enda föreläsning på en månad
och inte ens tittat i hälften av böckerna
Det här är liksom den lättaste kursen

Inte ens det klarar jag
Hur ska det då gå sen?!

tänk om jag faktiskt skulle få för mig att jag
-på riktigt-
skulle söka hjäp för allt det här
att det verkligen är så fel på mig
-störd-
att jag är så störd att jag behöver någon annan att ta hand om mitt liv

men jag törs ju inte
klarar inte av att tänka

Tänk om jag ändå gjorde det
och att de faktiskt skulle ta emot mig

hur skulle det vara då?
vad skulle de säga om mig?
- Gå hem!
- Du måste ha hjälp!
- Du är ju knäpp!
- Du inbillar dig ju bara!
- Varför kommer du hit? Du är ju tjock!

vad skulle jag göra där?
visa att jag kan äta enorma mängder mat
visa att jag kan svälta mig själv till jag svimmar
sitta med massa smala vackra människor så att de kan titta äcklat på mig och tänka
"varför är hon är, hon äter ju och är hur stor som helst"

Jag skulle aldrig våga visa mig på ett sånt ställe ändå

Vad skulle mina vänner säga
Skulle jag förlora kontakten med alla
de som jag äntligen
-efter alla jag förlorat
lyckats bygga upp en vänskap med
kommer allt bli som förut då då igen?
Behöver jag börja om
igen?

Vad skulle min mamma och pappa säga?
det är fruktansvärt pinsamt
jag skulle aldrig våga låta de veta

För typ 6-7 år sen fick jag ett mail av min pappa där det stod någonting sånt här
...Jag har hört av mamma att du fått för dig att du måste vara på vissa sätt, tänk på att du är bra som du är...
Mamma sa ingenting, vi bara skrek åt varandra

sen dess har vi inte nämnt någonting
inte ett ljud om hur jag skulle må
inte sen den dagen då skolläkaren ringde hem

ett                             tusen
två                           tusen
tre                         tusen
fyra                              tusen
fem                                tusen
sex                             tusen
sju                              tusen
åtta                         tusen
nio                                  tusen
tio                                tusen
elva                               tusen
tolv                           tusen
tretton                        tusen
fjorton                               tusen
femton                                 tusen
sexton                            tusen
sjutton                               tusen
arton                             tusen
nitton                        tusen
tjugo                            tusen
tjugoen                              tusen
tjugotvå                             tusen
tjugotre                               tusen
tjugofyra                            tusen
tjugofem                        tusen
tjugosex                    tusen
tjugosju                            ...










detta kommer aldrig att ta slut