I've had enough of this life
orkar inte ens skriva längre.. det som ändå brukar göra att det blir lite lättare. Skriva ord bara rakt från hjärtat, precis det jag tänker på just då. Men i flera dagar nu har jag bara gått in på inloggningssidan på bloggen, men aldrig vågat logga in. Har inte velat för jag är rädd för vad jag ska skriva. Vill inte vara den jag är nu, jag hatar allt.
Orkar aldrig gå till skolan längre.
Det jobbigaste nu är att jag måste komma iväg till universitetet om dagarna, för vi håller på med grupparbeten, och det kan inte göras utan mig. Varför kan det inte vara som på gymnasiet ibland, där man kunde missa vissa saker men ändå överleva..
Orkar inte längre svara i telefon
sviker de få vänner jag har kvar
snart är de väl också borta
En vän blev arg på mig idag, för att jag inte ville äta. Undrar om hon fattar...
jag misstänker att hon har samma problem själv, det är kanske lättare att se igenom då?
Det enda hon och jag pratar om är vad vi ska äta, vilken mat vi ska laga, vad vi längtar efter och hur mycket vi vill baka.. Men vi gör nästan aldrig någonting av det ihop.
Orkar inte längre sova, eller jag vill kanske inte ens..
sitter uppe hela nätterna för jag kan aldrig somna.
Inte för att jag gör ett försök
men gör jag det ligger jag och tänker på hur mycket jag hatar mig själv
Varför ska det vara så här? Nu är det ju snart jul och allt.. ledighet och nyköpt lägenhet att flytta in i. Jag har så mycket framför mig men ser inte fram emot någonting längre.
Ska på middag på lördag och på måndag. Går inte på den som är om en vecka. Jag klarar inte av tre julmiddagar samma vecka. Alla undrar varför, frågar varför jag inte ska gå. Jag skyller på annat, det värsta är nog att jag sagt olika till olika människor, bara de inte pratar med varandra och inser att jag bara försöker komma på ett sätt att fly undan den.
Orkar inte ens träna längre..
hade många många dagars uppehåll, gjorde ingenting
fast jag ville
Sen började jag igen
kommer iväg ibland
men det finns ingen energi till att både plugga med gruppen och träna varje dag
Jag har börjat prata med de på gymmet och de flesta känner igen mig
Frågar varför jag varit borta
Försöker hitta på ursäkter, att jag varit sjuk eller bortrest. Haha.. Jag lurar bara mig själv och kommer aldrig uppnå mina mål. För tränarna där pratar om att det är så viktigt att ha mål, och de hjälper mig att uppnå dem. Fast de inte vet hela sanningen. Det gör ingenting, lika bra att det får vara så..
Sorry, både för att jag inte skrivit på länge och för att när jag för en gångs skull gör det skriver alldeles för mycket.
Orkar aldrig gå till skolan längre.
Det jobbigaste nu är att jag måste komma iväg till universitetet om dagarna, för vi håller på med grupparbeten, och det kan inte göras utan mig. Varför kan det inte vara som på gymnasiet ibland, där man kunde missa vissa saker men ändå överleva..
Orkar inte längre svara i telefon
sviker de få vänner jag har kvar
snart är de väl också borta
En vän blev arg på mig idag, för att jag inte ville äta. Undrar om hon fattar...
jag misstänker att hon har samma problem själv, det är kanske lättare att se igenom då?
Det enda hon och jag pratar om är vad vi ska äta, vilken mat vi ska laga, vad vi längtar efter och hur mycket vi vill baka.. Men vi gör nästan aldrig någonting av det ihop.
Orkar inte längre sova, eller jag vill kanske inte ens..
sitter uppe hela nätterna för jag kan aldrig somna.
Inte för att jag gör ett försök
men gör jag det ligger jag och tänker på hur mycket jag hatar mig själv
Varför ska det vara så här? Nu är det ju snart jul och allt.. ledighet och nyköpt lägenhet att flytta in i. Jag har så mycket framför mig men ser inte fram emot någonting längre.
Ska på middag på lördag och på måndag. Går inte på den som är om en vecka. Jag klarar inte av tre julmiddagar samma vecka. Alla undrar varför, frågar varför jag inte ska gå. Jag skyller på annat, det värsta är nog att jag sagt olika till olika människor, bara de inte pratar med varandra och inser att jag bara försöker komma på ett sätt att fly undan den.
Orkar inte ens träna längre..
hade många många dagars uppehåll, gjorde ingenting
fast jag ville
Sen började jag igen
kommer iväg ibland
men det finns ingen energi till att både plugga med gruppen och träna varje dag
Jag har börjat prata med de på gymmet och de flesta känner igen mig
Frågar varför jag varit borta
Försöker hitta på ursäkter, att jag varit sjuk eller bortrest. Haha.. Jag lurar bara mig själv och kommer aldrig uppnå mina mål. För tränarna där pratar om att det är så viktigt att ha mål, och de hjälper mig att uppnå dem. Fast de inte vet hela sanningen. Det gör ingenting, lika bra att det får vara så..
Sorry, både för att jag inte skrivit på länge och för att när jag för en gångs skull gör det skriver alldeles för mycket.
Kommentarer
Trackback
