I Hate That I Love You

Jag har börjat inse att jag prioriterar att träna högre än att gå ut och träffa kompisar. Och då menar jag inte bara fester av det röjigaste slaget. Jag hoppar över middagar med nyvunna (och snart förlorade?) vänner, fika efter föreläsning tillsammans med folk från klassen. Olika get togethers, fester eller brunscher... Mest är det för jag tycker att träningen är roligare. Men är det inte roligt att ha vänner att umgås med, prata, skratta och ha roligt tillsammans. Men mycket hoppar jag över för att jag bara inte klarar av att äta när jag inte vet vad det blir eller när. Jag måste verkligen få veta exakt hur mycket och när jag ska äta under en dag för att slippa göra massa idiotiska saker som jag får för mig. Nu har jag antligen kommit på att jag kan fakiskt sitta med utan att äta, eller bara ta med någonting eget. Jag vill ju egentligen vara med, men jag orkar inte med att det ska vara så jobbigt för mig.

Ska säga som jag brukar! Att jag inte hetsat på flera dagar, men som vanligt är det väl bara två dagar det handlar om när jag får den känslan... Hm, tänka tänka tänka... Lördags, ja vad var det jag sa. Två dagar sen. Undrar när jag ska få den känslan och det faktiskt kommer att vara länge sen på riktigt?