The dreams in which I'm dying, are the best I've ever had

Just nu känner jag mig enorm
uppsvällt
jag är äcklig
och jag hatar mig själv
jag fattar inte hur det alltid kan bli så här
jag vill ju inte det
och egentligen tvingar ingen mig att äta
det är ingen som kontrollerar som förut
för jag har ju faktiskt gått upp massor i vikt
jag pratar ju om mat och
vad jag äter om dagarna
vad jag vill laga till middag i veckorna
Så ingen kommer någonsin fatta hur det är
gissa sig till att allting är mycker värre
än vad det varit förut
bara för att hela min kropp är täckt av fett

Egentligen vill jag bara skrika ut att jag mår skit
att alla ska veta att jag inte orkar längre
jag vet inte hur jag ska göra med mitt liv

Idag var jag inte långt ifrån att bryta ihop på biblioteket
mitt i en läsesal med hundratals andra männsikor
knäpptyst
så där så att man kan höra en knappnål falla
jag kände hur tårarna samlade sig i mina ögon
svalde
gång på gång
försökte tränga undan alla de jobbiga känslorna
och gick ut i mörkret

vågar inte söka efter hjälp
jag är alldeles för tjock för det
ingen kommer tro mig
ingen kommer fatta
och hur pinsamt skulle det inte bli
om alla jag känner får reda på vilken värdelös människa jag är

Jag orkar inte det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0