sometimes everything is wrong
tänk om jag faktiskt skulle få för mig att jag
-på riktigt-
skulle söka hjäp för allt det här
att det verkligen är så fel på mig
-störd-
att jag är så störd att jag behöver någon annan att ta hand om mitt liv
men jag törs ju inte
klarar inte av att tänka
Tänk om jag ändå gjorde det
och att de faktiskt skulle ta emot mig
hur skulle det vara då?
vad skulle de säga om mig?
- Gå hem!
- Du måste ha hjälp!
- Du är ju knäpp!
- Du inbillar dig ju bara!
- Varför kommer du hit? Du är ju tjock!
vad skulle jag göra där?
visa att jag kan äta enorma mängder mat
visa att jag kan svälta mig själv till jag svimmar
sitta med massa smala vackra människor så att de kan titta äcklat på mig och tänka
"varför är hon är, hon äter ju och är hur stor som helst"
Jag skulle aldrig våga visa mig på ett sånt ställe ändå
Vad skulle mina vänner säga
Skulle jag förlora kontakten med alla
de som jag äntligen
-efter alla jag förlorat
lyckats bygga upp en vänskap med
kommer allt bli som förut då då igen?
Behöver jag börja om
igen?
Vad skulle min mamma och pappa säga?
det är fruktansvärt pinsamt
jag skulle aldrig våga låta de veta
För typ 6-7 år sen fick jag ett mail av min pappa där det stod någonting sånt här
...Jag har hört av mamma att du fått för dig att du måste vara på vissa sätt, tänk på att du är bra som du är...
Mamma sa ingenting, vi bara skrek åt varandra
sen dess har vi inte nämnt någonting
inte ett ljud om hur jag skulle må
inte sen den dagen då skolläkaren ringde hem
-på riktigt-
skulle söka hjäp för allt det här
att det verkligen är så fel på mig
-störd-
att jag är så störd att jag behöver någon annan att ta hand om mitt liv
men jag törs ju inte
klarar inte av att tänka
Tänk om jag ändå gjorde det
och att de faktiskt skulle ta emot mig
hur skulle det vara då?
vad skulle de säga om mig?
- Gå hem!
- Du måste ha hjälp!
- Du är ju knäpp!
- Du inbillar dig ju bara!
- Varför kommer du hit? Du är ju tjock!
vad skulle jag göra där?
visa att jag kan äta enorma mängder mat
visa att jag kan svälta mig själv till jag svimmar
sitta med massa smala vackra människor så att de kan titta äcklat på mig och tänka
"varför är hon är, hon äter ju och är hur stor som helst"
Jag skulle aldrig våga visa mig på ett sånt ställe ändå
Vad skulle mina vänner säga
Skulle jag förlora kontakten med alla
de som jag äntligen
-efter alla jag förlorat
lyckats bygga upp en vänskap med
kommer allt bli som förut då då igen?
Behöver jag börja om
igen?
Vad skulle min mamma och pappa säga?
det är fruktansvärt pinsamt
jag skulle aldrig våga låta de veta
För typ 6-7 år sen fick jag ett mail av min pappa där det stod någonting sånt här
...Jag har hört av mamma att du fått för dig att du måste vara på vissa sätt, tänk på att du är bra som du är...
Mamma sa ingenting, vi bara skrek åt varandra
sen dess har vi inte nämnt någonting
inte ett ljud om hur jag skulle må
inte sen den dagen då skolläkaren ringde hem
Kommentarer
Postat av: Linnea
fast du vet att det inte är sant, du ska tänka på dig och ditt liv och jag vet av det jag läser att DU behöver hjälp för du mår inte bra! det räcker att du har en jobbigt förhållande till mat och du ska ha hjälp. var bor du? i sthlm finns det massa bra ställen som du kan göra egenanmälan till. det gäller ju att ta tag i saken innan det blir ännu värre och det kommer det bli om du inte stoppar de. vem vill leva heöa livet och må dåligt över mat- det mest primära genom alla tider, de första vi lär oss göra när vi kommer ur mammas mage??
ta dig själv i nackskinnet och släpa iväg dig någonstans ;)
kom igen!! du är ju så jävla bra =)
kraaam
Trackback
