Jag vill ju bara vara den jag är
Spyor! Jag slog upp tidningen och där stod det skrivet, med stora svarta bokstäver stod det som jag bara för några sekunder sen själv hade genomlidit. Jag vill inte leva i den här världen igen, jag vill egentligen inte att det ska bli som det var då. Jag vill bara vara lycklig över vem jag är, den som jag är på riktigt. Men jag kan inte, det går inte ihop. För jag vill så gärna vara någon annan. Ingenting annat är på riktigt.
Tankarna cirkulerar i mitt huvud ständigt, dagligen så går jag runt och funderar på vad som är rätt, och vad som är rätt på riktigt. För jag har fått känslan av att det jag själv tycker är rätt väg att gå är den vägen som alla varnar för. Det som folk säger är fel, de tycker inte om mina tankar, men mina tankar tycker inte om mig heller. Går det att reda ut på något sätt? Kommer det sluta med att jag lever alldeles ensam?
Igen?
Jag vill ju bara vara den som jag var förut. Jag vill leva det liv jag levde då. Men är det värt den hårda vägen som jag har framför mig att gå? Frågar du mig så tycker jag det, jag vill ju bara vara lycklig. Även om det är det som krävs:
Spyor!
Tankarna cirkulerar i mitt huvud ständigt, dagligen så går jag runt och funderar på vad som är rätt, och vad som är rätt på riktigt. För jag har fått känslan av att det jag själv tycker är rätt väg att gå är den vägen som alla varnar för. Det som folk säger är fel, de tycker inte om mina tankar, men mina tankar tycker inte om mig heller. Går det att reda ut på något sätt? Kommer det sluta med att jag lever alldeles ensam?
Igen?
Jag vill ju bara vara den som jag var förut. Jag vill leva det liv jag levde då. Men är det värt den hårda vägen som jag har framför mig att gå? Frågar du mig så tycker jag det, jag vill ju bara vara lycklig. Även om det är det som krävs:
Spyor!
Kommentarer
Trackback
