Det var bättre förr
Jag tror att det började igen nu när jag kom tillbaka efter att ha varit borta så länge...
När jag flyttade från sverige och vardagen blev det lite bättre, aldrig bra, och inte helt okej, men i alla fall lite bättre.
Jag pratade med en kompis om det något år senare, hon frågade vad som egentligen hade hänt alla de där åren. Jag vågade berätta lite, men inte allt. Det är väl så? Vill de egentligen veta sanningen? Nu vet de flesta.. Jag orkar inte dölja någonting längre. Det är bara mina närmaste som ingenting får veta, jag vill inte oroa dem.
Men när jag kom hem igen, första gången var egentligen inte så farlig, jag blev förälskad och kunde hantera de flesta situationerna nästan helt normalt. Vi hade otroligt mysigt och vackert tillsammans och egentligen gick inte så mycket tid åt till att tänka som det tidigare gjort. Det var inte längre maten som kontrollerade mig måste jag nog medge, jag klarade av att äta bland folk och det var till och med trevligt många gånger.
Var det bara förälskelsen?
Men nu när jag kom hem igen
- insåg den hemska sanningen att jag gått upp 8 kilo -
det var då det rasade igen, jag klarar inte av att ha det så här. Jag vill inte vara så. Jag kan inte hålla emot. Måste räkna väga mäta hela tiden. Jag vill behålla kontrollen och inte tappa fattnignen. Jag mår som bäst när jag vet exakt var jag har allting, och det känner jag inte att jag har just nu. Jag vill tillbaka till det gamla. Till så som det var innan jag åkte från sverige den där andra gången. Då jag tappade kontrollen helt, kan jag skylla det lite på förälskelsen, jag lade mycket tid på honom, jag ville vara honom nära hela tiden och det ångrar jag så mycket nu!
Jag vill bara återfå den kontroll jag hade innan de där 8!
Tillbaka till så som det var innan jag lämnade sverige och mina valiga vanor.
Det var bättre förr
När jag flyttade från sverige och vardagen blev det lite bättre, aldrig bra, och inte helt okej, men i alla fall lite bättre.
Jag pratade med en kompis om det något år senare, hon frågade vad som egentligen hade hänt alla de där åren. Jag vågade berätta lite, men inte allt. Det är väl så? Vill de egentligen veta sanningen? Nu vet de flesta.. Jag orkar inte dölja någonting längre. Det är bara mina närmaste som ingenting får veta, jag vill inte oroa dem.
Men när jag kom hem igen, första gången var egentligen inte så farlig, jag blev förälskad och kunde hantera de flesta situationerna nästan helt normalt. Vi hade otroligt mysigt och vackert tillsammans och egentligen gick inte så mycket tid åt till att tänka som det tidigare gjort. Det var inte längre maten som kontrollerade mig måste jag nog medge, jag klarade av att äta bland folk och det var till och med trevligt många gånger.
Var det bara förälskelsen?
Men nu när jag kom hem igen
- insåg den hemska sanningen att jag gått upp 8 kilo -
det var då det rasade igen, jag klarar inte av att ha det så här. Jag vill inte vara så. Jag kan inte hålla emot. Måste räkna väga mäta hela tiden. Jag vill behålla kontrollen och inte tappa fattnignen. Jag mår som bäst när jag vet exakt var jag har allting, och det känner jag inte att jag har just nu. Jag vill tillbaka till det gamla. Till så som det var innan jag åkte från sverige den där andra gången. Då jag tappade kontrollen helt, kan jag skylla det lite på förälskelsen, jag lade mycket tid på honom, jag ville vara honom nära hela tiden och det ångrar jag så mycket nu!
Jag vill bara återfå den kontroll jag hade innan de där 8!
Tillbaka till så som det var innan jag lämnade sverige och mina valiga vanor.
Det var bättre förr
Kommentarer
Trackback
