I Hate That I Love You

Jag har gått och blivit sjuk
feber

och tenta om en vecka.. ingen bra kombination känner jag

Ännu mindre då grannarna tycker att det är en bra ide att sprla trummor hela nätterna

idioter

Jag är så förbannad!!!!

Vill ju bara sova
o bli frisk

Simmade i morse
bara en kort stund innan skolan
men jag fick nog till en tusen meter kan jag tänka mig,
tappade räkningen bort emot 800

En man i bassängen frågade varför jag inte skulle simma mer
och gå bara efter 20 minuter i vattnet
Jag kände mig väldigt tvungen att förklara mig
och sa att jag hade skola
precis som det var,
men ändå fick jag det att låta som en dålig ursäkt

Klockan började ju ändå bli strax efter sju
åtta började ju dagens semnarium
Det är inte direkt läge att komma försent då

Tillbaka på gymmet igen på eftermiddagen efter plugg
och mysigt prat med vänner
och en, faktiskt bara en kopp kaffe!

En halvtimme mage/rygg
+
en timme styrka

Äntligen känner jag att jag börjar komma igång!

Förhopningsvis ordnar sig sömnen så småning om också
det är mitt största bekymmer just nu.

Ångest
Efter att inte ha kunnat somna på flera timmar.

Låg i sängen igår och tänkte på hur mycket plats av madrassen som min kropp tar upp när jag ligger ner.
Gick ju, som nämndes, och la mig tidigt igår, redan någon gång strax efter nio så låg jag i sängen. Nerbäddad under båda mina täcken och med ett par gröna stickade sockar för att värma tårna.
Låg och vände och vred på mig
Kände hur svullen min kropp var efter den här veckans hets
och allt jag ätit under dagen och de senaste dagarna
Jag ångrar mig så enormt mycket

Somnade inte förrän vid tretiden.. Klockan ett, när jag hade legat och stirrat upp i taket och på mitt fett om vartannat i fyra timmar så gick jag upp och började städa och packa dagens väskor inför träning och skolan.. Jag insåg väl att om jag inte skulle somna förrän bara timmarna innan det var dags att gå upp så kommer jag aldrig vakna och än mindre hinna packa. Passade på att diska då också, medan sambon sov, det är vad jag antar i alla fall. Om han inte väcktes av allt mitt springande i lägenheten.

Var färdig efter någon timme och la mig igen, vände och vred på mig hela natten och klarar verkligen inte av att sova längre, det har väl varit så här några veckor nu.. Hoppas det går över snart!

Gick upp strax efter klockan ringde, mycket mer peppad än vad jag trodde jag skulle vara.
Idag var det ju dags att ta tag i det jag förstört under veckan som gick.
Var på yoga i morse, redan före sju! Sen plugg och fika med en gammal vän.
Funderade på om jag skulle orka träna ännu ett pass, men det får bli ett extra imorgonbitti istället.

Superlycklig att jag kommit igång med detta igen! Nu måste det bara hålla..

Nu är det dags att sova, äntligen en kväll där det blir alldeles lagom tid. Är sämst på att gå o lägga mig i tid. Men nu så! Har precis borstat tänderna och ska krypa ner under täcket.. Eller täckena, jag har två för att jag jämt fryser så!

Sen är det upp tidigt imorgon och träna klockan 6. Träffa gruppen klockan 9 och plugga...
Kanske till och med hinner me två träningspass innan det!

FYYY!!!!

hets hets hets hets

Mår så fruktansvärt illla

Inte vågar jag spy heller,
bara för att den jag bor med ska ha sitt sovrum precis vid toaletten.
Det kunde inte bli värre?!

Vill bara bort härifrån!

Finns ingenting jag hatar mer än H-Ä utan en enda liten möjlighet att få bort allt det äckliga

Jag startade gårdagen med Choklad till frukost..
Kaffe egentligen men efter någon timme 6 bitar choklad.
Ångrade mig och vägrade att äta någonting mer på hela dagen. Drack juice till lunch och simmade 1000 meter.

Ångrar mig fortfarande och vet inte vad jag ska göra för att känna att allting skulle vara okej.
Var börjar man någonstans?

Ingen träning idag - ännu mer ångest.

Skickade meddelande till några vänner på facebook igår om att de skulle ta bort alla bilder på mig. Klarar inte av att se mig själv, mår ännu sämre av vetskapen om att andra kan se bilder på mig.
Har bara fått svar av en, hon sa att jag bara skulle "untagga" mig och låta de ligga kvar. Men jag vill verkligen inte att det ska finnas bilder av mig på internet.

Är det någon som vet hur det där fungerar? Måste hon ta bort dem om jag ber henne, typ PUL eller nåt sånt? Eller kan hon bara ladda upp vilka bilder som helst? De andra har jag inte fått nåt svar av än och jag vet inte om de börjat ta bort lite eller inte? Men jag vill för allt i världen inte existera, så varför skulle jag vilja göra det på internet? Jag hatar verkligen bilder på mig, men älskar att se bilder av andra.

Usch jag känner mig så uppsvullen
Det känns som att det enda jag gör om dagarna är att äta..
Jag fattar inte? Nån som gör det?
Varför kan inte jag se andra värdefulla saker i vardagen?
Jag känner mig bara tjock och klumpig.
Idag stod jag och en av mina nära vänner och speglader oss...
Hennes lår var bara en fjärdedel av mina..
Inte nog med det så hade hon världens sötaste jeans på sig idag
Nu är det dags för mig att sluta vara uppsvälld
Vill inte känna mig konstant fet längre.
Det är jobbigt att bara se en klump i spegeln

Det är inte ens roligt att handla längre
Har nog inte köpt nya kläder på tre år, eller nåt sånt
Mår bara illa av att se mig själv i provrummet
med kläder på som bara gör mig ännu tjockare
Vill helst av allt gömma mig i en stor svart collegetröja
och ett par mjuka byxor. Någonting som gör mig osynlig...

Fy vad jag är arg
och förbannad på mig själv och vem jag är
Vill inte vara så här!
Klarade morgonen fantastiskt bra
jag åt i alla fall frukost,
det är det enda jag vill äta och det enda jag förmår mig att äta
utan att ångesten tar över.

Sen vill jag vara utan maten
Ensam med svälten
Bli den jag alltid önskat!

Men det funkar inte
alla kommer och förstör
Vill inte vara med någon
Vågar inte längre

Så fort jag kommer hem vill jag bara gömma mig
och aldrig mer träffa folk
Vill klara mig utan andra
kan klara det här på egen hand

Jag hatar att jag åt hela helgen
Att jag åt idag
och att jag
Speciellt all äckel H-ä på kvällen
Det är det värsta

Frukost står jag ut med
Men inget mer
Jag ska aldrig mer äta
Blir så förbannad
bara över att jag tillåter mig själv att gå in i en affär

Aldrig mer!

Jag är nästan helt normal
haft en fantastisk dag!

Det har känts som att jag passat in idag,
varit med andra
och kännt mig precis som dem
utan att ens veta vad de känner eller tycker

Men jag har varit på bra humör
Jag är glad
jag har massor av känslor i kroppen just nu
både bra
och dåliga

Jag känner kärlek och lycka
men även sorg och tårar som tränger bakom ögonlocken
men det där jobbiga har inte varit lika påtagligt idag
inte som annars

Jag har fått enormt mycket positiva komplimanger
trevlig uppmärksamhet
och väldigt fina tankar från människor som knapt känner mig

De säger att jag är stark
att jag känner mig sjäv
att jag vet var jag har mig
och vad jag vill med mitt liv
att jag inte påverkas av andra
att jag inte har några fördommar
eller tycker illa om andra människor
att jag är vacker
att jag har samma utstrålning och
är vacker
som Julia Roberts

Det känns skönt att höra
och jag kan till och med ta åt mig
kasnke inte av det sista, det har jag svårt att tro
Men det är ändå skönt att höra,
få bekräftelse av att andra tror på mig
och tycker att jag är bra som jag är

Har precis ätit upp massa bulldeg. kom på den fantastiska iden att baka bullar...
Vill egentligen inte äta dem själv... ska bjuda alla jag känner
Men det kommer bergis sluta med att jag proppar i mig alla ikväll. Tur att jag inte kommer få tid när de är färdiga. Ska coacha i eftermiddag, kul!
Blir nästan lite stressigt för att få ordning på den här dagen.
Men jag är glad att jag har saker att göra, det får mig att hålla mig över ytan.

Fast ibland undrar jag varför mycket av det roliga i livet handlar just om mat?
Låt mig bara vara ifred. Vill inte att det ska vara kul att exprimentera i köket =/
Vill inte ens ha ett kök, ändå är det oftast det jag hakar upp mig på när jag letar lägenhet.

Stort eller litet, mycket utrymme i skåpen, stora ytor att hacka på, fräsht golv? takfläkt?
Jag vill ju inte ens ha någonting i skåpen, jag vill inte hacka någonting på bänkarna.. Varför är det alltid där det spricker då?

Jag vill ju inte vara onormal...

Har sjukt ont i magen nog, antagligen på grund av det faktum att halvt ojäst bulldeg är det första jag äter sen linserna jag fick i mig igårlunch.

Jag har lagat middag!
Jag tänkte till och med äta den
Utan att få ångest...

Utan att känna att jag måste spy upp den
Som tidigare idag..

Utan att få panik över att jag kommer att bli asfet
Som jag alltid annars sitter och tänker när jag äter

Utan att ångra varenda tugga
Och sitta och analysera vad det är jag egentligen gör

Jag vill bara äta upp det nu
Men än så länge står soppan orörd i en skål framför mig
Jag har smakat, det verkar nog okej,
jag tror till och med att det kan vara gott

Men än så länge kan jag inte förmå mig att äta den.
Trots att jag gjort allting själv från grunden.
Och inte behöver skrämmas av konstiga ingredienser
Eller läskiga överaskningar.

Snart så
kanske...

folk
prata med andra
bara säga värdsliga saker

det hjälper mig från att göra
någonting dumt

jag vill egentligen bara vara normal
göra som alla andra


men det är så fruktansvärt svårt

jag kan inte

Fingrarna blöder
Halsen svider

Hur mycket jag än försöker

Tårarna rinner

Så kommer det aldrig bli bättre
Min själ försvinner
Jag vill inte finnas längre

Jag är ändå inte

jag.

Sitter och lyssnar på radio...
(repris från kvällens karlavagnen i P1)
borde sova

Försöker hitta fotfästet
men jag känner att jag tappar kontrollen
kan inte hålla fötterna kvar på jorden

ätstörningar

Det finns överallt...

Varför är det de dagarna då jag äter minst som jag spyr mest? Jag fattar inte varför inte allt kan vara normalt och håll sig på en jämn nivå under dagarnas gång. De dagar jag svälter mig själv så spyr jag upp vareda liten pinal jag stoppar i mig, även om det inte är en hets... Andra dagar (som häromdagen, då åt jag kaffe och flingor till frukost, soppa till lunch och tacos till middag) så kan jag äta helt normalt och inte behöva känna paniken att jag måste spy även om jag ogillar att veta att jag äter... Vissa dagar börjar ju bra, men det blir ändå hets och enorm ångest.

Men värst av allt är dagarna då jag lyckas vägra äta... Då jag klarar mig på ett äpple och kaffe på hela dagen. Mår så fruktansvärt dåligt över allt det här. Fattar inte att det ska vara så svårt, när vissa dagar faktikst känns lättare.. Känner mig trots allt fantastisk idag, fortsätter jag såhär kommer jag bli smal - OCH lycklig! (fick en kommentar för inte så länge sen om just det.. Men jag vet, att när jag var smal så var jag lyckligare än jag är nu. Och jag vill tillbaka dit. Att leva med mia eller vad det nu är, gör mig bara förbannad och jag vill glömma vem jag är, för allt är bara misslyckat just nu)

Längtar tillbaka till en tid som var
Då jag var smal och lycklig

Kan ingen se det?

Nu vill jag leva på te.

och har stängt in mig i mitt rum...
Efter en helg hemma hos föräldrarna
(Ja, det finns ju alltid två "hemma")
De är alltid de värsta
hetsäta och spy dagarna i ända
Eller bara spy av att ha ätit
en liten bit
eller vad som helst
det är som att det skulle sitta i väggarna
För även om mitt liv inte är perfekt när jag är hos mig själv
Så är det helt totalt värdelöst när jag är i Det huset...
Jag kan inte göra någonting, det bara blir så när jag är där
Känns otroligt skönt i kroppen, men det tar på mina krafter
Jag känner mig inte pigg och utvilad
som jag hade önskat att jag kunde göra av en ledig helg.

Jag tror att jag blivit sjuk, eller håller på
Däckade i sängen när jag kom hem efter en föreläsning och några timmar på stan med fina tjejer.
Har sovit fram till typ nyss
vaknade med ångest
enorm!
Han jag bor med promenerar fram och tillbaka i lägenheten
Jag sover med dörren öppen, har han sett mig???

Planerad hets och kräk...
Kändet inte alls roligt den här gången
Fick bara ännu mer ont i huvudet och nu är jag helt slut

ska sova igen
och hoppas jag orkar med föreläsning imorgon.