I Hate That I Love You

Varför kan jag inte bli smalare
Varför måste jag vara för tjock
Varför kan jag inte få vara som jag var förut?

Vad måste jag ge upp
Jag försöker allt
Det funkar inte

Varför blir jag bara tjockare och tjockar när jag försöker att sluta äta?

Kan nån berätta för mig varför det blir så?

Äta
Kräkas

Svälta


Äta
Äta
Kräkas

Äta
Kräkas

Svälta

Spy!!!

Kanske en kopp te när dagen lider mot sitt slut?

...
och funderar på hur jag ska göra idag.

Frukost
Lunch
Middag

Eller ingenting

Jag går för ingenting
Jag ångrar allting

Jag ångrar till och med att jag träffade Dig....
Försöker att låtsas som om allting är okej
Men jag saknar dig nog egentligen
Vi var aldrig vi två
och vi kommer nog aldrig bli vi två

Hur mycket jag än önskar och vill

Jag kommer alltid att titta efter dig när jag går i närheten av ditt jobb eller där du bor
Ändå vet jag inte vad jag skulle säga om jag såg dig
Jag borde väl berätta att jag

faktiskt bara saknar dig

Vad skulle du säga?
Eftersom det ändå aldrig kommer att bli vi två

Jag tänker på maten istället
Jag upptar mina tankar med det
Så behöver jag inte bekymra mig över hur mycket
eller lite
jag betydde för dig

Du kommer alltid att betyda allt

Det går bara utför och nedför.. Jag orkar inte, och vill verkligen inte, ännu mindre.

Folk runt om kring mig tar beslut och bestämmer sig för att leva ett mer hälsosamt liv och samtidigt som jag vet vad konsekvenserna kan bli och hur sådant egentligen bör göras så blir jag jätteavundsjuk. För jag vill ju själv vara den som bestämmer mig. Jag vill ju ta beslutet att vara nyttig ordentlig och träna vare dag.

Jag vill få en bättre kondition och en plattare mage. Jag vill ha mina magrutor tillbaka utan att det ska gå illa den här gången. Men jag vet ändå att det är den snabba vägen att gå. Och jag vill ha resultat med det samma. Imorgon ska jag nog gå tillbaka till gymet och köpa mig ett gymkort, trots att hon säkert är där! Men jag bryr mig inte längre...

Jag tror att jag har klarat att lämna henne bakom mig, honom också för den delen. Jag har inte alls tänkt på honom sen den där dagen.

Jag längtar till i höst då jag kan få vara för mig själv, och bara börja om.

Men innan dess kommer jag spendera mina timmar på gymmet !

För jag klarade det varken idag eller igår och jag måste göra det!

Har varit på middagar, kalas och den ena tillställningen efter den andra. Kan inte få det som jag vill, men det är väl så ibland. Jag får bara låtsas som att allting är bra.

Inga problem…

Har ätit mängder och åter mängder, men nu måste jag försöka att ta tag i det här. Det är ju inte så jag vill göra, det är ju helt tvärt om. Om jag ska klara av att vara den jag var förr så kan jag inte hålla på så här. Då måste jag tänka efter vad jag gör och inte gör. Jag vill bara gå ut igen, ut och springa! Springa bort allt det som satte sig på helt fel ställen.

Ledsen och nedstämd idag.

Det är så många tankar som bara snurrar omkring i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska ta tag i först. Jag fick aldrig jobbet som jag önskade så högt att jag skulle få. Jag träffade på henne igen, och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det. Kan jag bara gå runt och ignorera henne resten av mitt liv? Jag Träffade honom igen också, trots att jag inte vill vara med honom, men jag kan inte slita mig. Trots att han är ett svin så kan jag inte sluta älska honom, varför är det så?

Jag vill bara bli någon annan!

Spyor! Jag slog upp tidningen och där stod det skrivet, med stora svarta bokstäver stod det som jag bara för några sekunder sen själv hade genomlidit. Jag vill inte leva i den här världen igen, jag vill egentligen inte att det ska bli som det var då. Jag vill bara vara lycklig över vem jag är, den som jag är på riktigt. Men jag kan inte, det går inte ihop. För jag vill så gärna vara någon annan. Ingenting annat är på riktigt.

Tankarna cirkulerar i mitt huvud ständigt, dagligen så går jag runt och funderar på vad som är rätt, och vad som är rätt på riktigt. För jag har fått känslan av att det jag själv tycker är rätt väg att gå är den vägen som alla varnar för. Det som folk säger är fel, de tycker inte om mina tankar, men mina tankar tycker inte om mig heller. Går det att reda ut på något sätt? Kommer det sluta med att jag lever alldeles ensam?

Igen?

Jag vill ju bara vara den som jag var förut. Jag vill leva det liv jag levde då. Men är det värt den hårda vägen som jag har framför mig att gå? Frågar du mig så tycker jag det, jag vill ju bara vara lycklig. Även om det är det som krävs:

Spyor!