Things I'll never say
Jag vet inte vad jag orkar längre
Vad jag känner att jag ska klara med
Eller borde?
Den här veckan har varit den värsta på otroligt länge
Fruktansvärda kvällar och iskalla nätter
Jag har liksom inte längre någon vilja att finnas
Och hur ska jag då klara av att försöka ta på mig saker,
Träffa människor och binda upp mig i grupper eller lova att vara på vissa platser speciella dagar i veckan, jag klarar nog inte längre att ta på mig uppgifter. Det räcker med de sakerna som är viktiga och verkligen måste uträttas. Jag vill klara den här utbildningen och jag vill bli en normal vuxen människa. Det senare tvivlar jag starkt på att jag någonsin kommer uppnå, men jag vill i alla fall klara vägen dit. Även om jag aldrig tror att jag kommer leva lyckligt. Det är inte en sån jag är, varför skulle just jag klara det?
Idag tog jag tag i en sak, jag vågade aldrig ringa. Men en kär vän hjälpte mig att skriva ett meddelande, ingen av oss trodde att de skulle bli rasande, men det var precis vad som skedde. Vi läste svaret under tystnad. Hon sa att de borde förstå, jag ville känna mig trygg och hoppades att hon hade rätt. Men det skrämmer mig hur elaka människor kan vara, och hur lite de kan bry sig om en människas välbefinnande efter deras egna personliga intressen. Det gör mig otroligt ledsen och arg.
Den andra saken har jag inte vågat ta tag i än, måste göra det innan onsdag, men jag vet fortfarande inte hur man tar tag i sådana saker.
