And I need you more than ever!
Varför ska jag alltid förlora de vänner som börja komma mig inpå djupet?
Varför klarar jag aldrig av att vända mig till någon och berätta om hur jag egenligen är och tänker?
Varför kan jag inte bara umgås på ett normalt, mysigt och trevligt sätt!
Varför ska de som jag faktiskt vågar anförtro mig åt bara försvinna?
De få som faktiskt vetat om hela sanningen, alla de är bara borta!
Knappt en suddig figur när jag blundar
Människor jag vet att de funnits,
vet att de pratade många gånger med mig
Men människor som bara känns påhittade
De skulle lika gärna kunna vara fantasier
Eller var det precis så det var?
Är jag ännu ensammare än vad jag faktiskst trodde?
Att de aldrig fanns, aldrig för mig
och aldrig för någon annan heller..
Kommentarer
Trackback
